Från 1880-talets första kraftverk och den stora vattenkraftsutbyggnaden till dagens nordiska elbörs.
Sveriges första elverk togs i drift på 1880-talet och elen användes främst till belysning i städer och industrier. Varje ort hade sitt eget lokala nät och sin egen leverantör – någon gemensam marknad fanns inte.
Med Trollhättan, Porjus och senare de stora norrlandsälvarna blev vattenkraften ryggraden i svensk elförsörjning. Vattenfall bildades 1909 och staten tog en central roll. Långa stamledningar byggdes för att föra elen från norr till industrierna i söder – samma geografiska obalans som än i dag skapar prisskillnader mellan elområdena.
Tolv reaktorer togs i drift mellan 1972 och 1985 och gjorde Sverige till ett av världens mest koldioxidsnåla elsystem. Oljekriserna och folkomröstningen 1980 präglade debatten, men elen förblev billig och riklig – vilket lade grunden till den elintensiva svenska industrin.
Ellagen reformerades och elhandeln skildes från nätverksamheten. Konsumenter fick för första gången rätt att välja elleverantör. Nord Pool, världens första internationella elbörs, växte fram och kopplade samman Norge, Sverige, Finland och Danmark.
Efter påtryckningar från EU delades Sverige in i elområdena SE1–SE4 för att prissignalerna skulle spegla de verkliga överföringsbegränsningarna i nätet. Det gjorde skillnaderna mellan norra och södra Sverige synliga på fakturan.
Nedläggningen av reaktorer i södra Sverige, kraftig vindkraftsutbyggnad, ökad sammankoppling med kontinenten och energikrisen 2021–2022 gjorde elpriset till en hushållsfråga. Rekordnivåer följdes av timmar med negativa priser – och intresset för timavtal, solceller och batterier exploderade.